Lutherska Världsförbundets avdelning i Wittenberg, LWB, arrangerar seminarier i anslutning till reformationsjubileet Luther2017. I dessa seminarier, som handlar om Luther och luthersk teologi, deltar ca 18 personer från hela världen varje gång. Sverige har inte skickat någon representant till något av de tidigare fem seminarierna som varit. Denna termin (hösten 2012) är undertecknad, Peter Strömmer, utsedd av Svenska kyrkan att delta. Jag kommer här att rapportera efter hand från Wittenberg.
Särskilt inbjudna är de som själva undervisar om Luther på olika sätt. Temat är: “Teaching Luther for Lutheran Teachers.” Deltagarna kommer från Taiwan, Korea, Indonesien, Indien, Australien, Sydafrika, Malawi, Tanzania, Argentina, Brasilien, USA, Finland, Lettland och Sverige. Man kan läsa mer om detta på:
www.lwb-zentrum-wittenberg.de
Den som vill titta på Wittenberg via webkamera kan gå in på: www.wbinfo.de/webcam/marktplatz000M.jpg 

Lördag 3 november

Uppsamlingsdag för tillresande. Det är ingen konst att komma från Sverige med en flygresa på en timme och tjugo minuter. De afrikanska vännerna Peter, John och Nehemia har flugit i tio timmar, Erwin från Taiwan i fjorton men Stephen från Australien tar rekordet med trettio!
Föreståndaren Hans Kasch tar emot, bjuder på Kinamat och berättar lite om Wittenberg.

Wittenberg är lite småregnigt men välkomnande. Det rustas inför jubileet 2017 med byggnadsställningar här och där. Så här ser det ut vid Schlosskirche där Luther sägs ha spikat upp sina 95 teser mot avlatens missbruk:

Denna dag ägnas åt att samla ihop gruppen och att läsa in Luthers texter inför seminarierna. Skall själva ägna mig åt Heidelbergdisputationen från 1518 – härligt!

Söndag 4 november

Wittenberg bjuder på ett strålande morgonväder. Efter morgonpromenad och frukost samlas vi för gudstjänst tillsammans med församlingen i Stadtkirche S:t Marien.
Underbar känsla att fira gudstjänst i denna historiska miljö där Luther själv höll ca 2000 predikningar under 32 år! Ganska spännande också att få sjunga Luthers psalm O gläd dig Guds församling (Sv ps 32) från 1523 i den kyrka och församling som den verkligen skrevs för.
Predikan över Rom 7:14 – 25a där bland annat orden Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag ingår, bjöd även på informationen om att nästa års tema i Lutherdecenniet, Reformation och tolerans, redan sparkats igång i Tyskland (mer om detta, se www.luther2017.de ).
Efter gudstjänsten fanns det möjlighet att se på kyrkan. Inte minst reformationsaltartavlan med motiven dopet – nattvarden – bikten – predikan inbjöd till många teologiska diskusioner.

Därefter bjöd Kirchmeister Bernhard Naumann upp oss i tornen för att se på utsikten och även för en titt i det tornhus som beboddes av en kyrkväktarfamilj ända fram till 1945!
Naumann är en kär vän som hjälper till mycket på resorna i Luthers fotspår, så att man kan fira mässa med grupperna i Marienkirche.

Efter lunch var det dags för Hans Kasch att guida och berätta om Wittenbergs betydelse för den reformatoriska utvecklingen. Besöken på de historiska platserna möjliggör en djupare förståelse för Luthers teologiska utveckling och ger oss en bra känsla inför de kommande seminarierna med Luthers texter. Regnet tilltog dock och vi drog oss snart tillbaka till Colleg Wittenberg där vi bor och konfererar.

Hur trevligt det än är med grupper så kändes det ändå skönt att slinka iväg på café för en fika och en god bok!

Ikväll startar seminarierna med professorerna Dr Sarah Hinlicky Wilson och Dr Theodor Dieter från Strasbourg – äntligen!

Så var seminarierna igång!
Metoden blir att djupdyka i Luthers egna texter och sätta in dem i sitt sammanhang, för att sedan jämföra med sin egen kontext och ställa sig frågan: Vad är det specifikt lutherska för oss, olika, lutherska kyrkor i världen? Metoden är bekant. Det var så kursen om Luthers liv och teologi var upplagd, vilken gavs på Ersta Sköndal högskola av Göran Agrell, Björn Skogar (och mig själv) under nio år! Så fick, framför allt, blivande präster en möjlighet att läsa på och reflektera över sin lutherska identitet.
Nu är det kväll och jag ska ta med gitarren leta upp min nya kompis Cesar från Argentina så att vi kan förbereda den morgonbön som vi ska ha ihop. God natt!

Måndag 5 november

Nu börjar det på allvar!
Allvarligt var det nog för Darwin från Indonesien (se ovan) eftersom det var kallt i Christi Corpi-kapellet, bakom Stadtkirche S:t Marien, där vi hade en fin morgonbön.  Föreläsningarna startade med en kyrkohistorisk bakgrund bland annat med biskopars världsliga och kyrkliga makt. Intressant! Livliga diskussioner uppstod mellan oss som har biskopar och de som inte har det i sina kyrkor. Mest kom det att handla om hur man kan tjänstgöra för kyrkans människor och bevarande av ordningen, och hur man kan bära sitt ansvar. Fick en del tankar om bakgrunden till varför Luther funderade så mycket på kopplingen mellan världslig och andlig makt.
Efter en kaffepaus var det dags igen, nu om Luthers liv. Intressant, så klart, men inget nytt för en garvad (undertecknad) Luthernörd. På en och en halv timma lyckades professor Dieter endast komma fram till Luthers 29:e levnadsår 1512  – jag brukar väl ändå hinna till 1522 och Göran Agrell ca 1519 (Luther dog 1546)!! Har man roligt med Luther så har man…
Lyckades hitta Cesar med flöjten, så nu kunde vi öva den svenska psalmen 61 Lågorna är många som han gillar och vill att vi framför på bönen imorgon. Cesar, från Argentina, har faktiskt varit i Råsunda i Stockholms stift, samma kyrka som jag nu arbetar i – coolt!

Eftermiddagen var vikt för studier inför morgondagens textgenomgångar men jag smet ut på stan istället och hälsade på Naumann i Stadtkirche. Under reflektonstimmen fick vi möjlighet att diskutera dagens övningar. Det är spännade att höra kamraterna från de olika kyrkorna i världen beskriva sina behov av undervisning om Luther och reformationen. Alla är vi i ett läge där vi undervisar om Luther på något sätt och den utmanande frågan från Dr Hinlicky Wilson är: Hur vill vi tala med våra studenter om Luther så att det är till hjälp för dem i deras framtida församlingsarbete?
Middagen bestod av mat från vännerna i Litauen och Tanzania – en härlig mix!
Kvällen ägnades åt presentationer av hemlandet och den egna kyrkan. Ikväll från Argentina, Sydafrika, Australien, USA och Tanzania – kan det bli mer annorlunda?!?  Men ändå så lika…
Imorgon blir det rena “Sverigedagen”. Jag medverkar på morgonbönen med en svensk psalm, lagar “Korv Stroganoff” på äkta falukorv till middag och presenterar Sverige och Svenska kyrkan på kvällen. Men så är det också Gustav II Adolfs dödsdag. En minnessten i Stadtkirche visar att han “låg lik” här på sin sista färd tillbaka till Sverige efter att ha dödats i Lützen 1632.

Tisdag 6 November
Gustav Adolfs-dagen. Han är nog mer firad i Tyskland än i Sverige…
Kylig morgon men härlig, hög luft i Wittenberg.
Cesar och jag gjorde succé med vår svensk-argentinska morgonbön där vi placerade alla i en ring och tände ett ljus för varje deltagare. Och så sjöng och spelade vi Miren qué bueno och Lågorna är många. Nu har vi fått en ny spelning: Stadtkirche S:t Marien på söndagens gudstjänst. Lite coolt i den historiska miljön, Cesar är alldeles till sig!
Seminarierna rivstartade med Luthers 95 teser mot avlaten från 1517.

Tillsammans med andra texter försökte vi ringa in betydelsen av Luthers tankar om att människan inte kan straffas efter döden för det som blev fel i jordelivet. Det är spännande att se hur teologiska tankar går igen genom tiderna. Professor Dieter menar att många människor idag tänker som Luthers motståndare gjorde då.

Efter lunchen blev det stadsvandring och guidning av vår ledare Hans Kasch, denne ständigt glada och uppmuntrande människa! Vännerna från Asien och Afrika ser mer och mer frusna ut, en del har dubbla jackor på sig.

Därefter till Lutherhaus, världens största (såklart) reformationsmuseum och del av UNESCO:s världsarv. Här bodde och verkade Luther under sina 36 år i Wittenberg. Vår guide är Dr Martin Treu, förmodligen den nu levande människa som vet mest om Luthers liv och om Lutherhaus. Det var spännande att höra denne lågmälde men mycket kunniga man. Han påminner en hel del om Luthers medhjälpare och vän Philipp Melanchthon!
Här guidar han gruppen i det rum som finns bevarat från Luthers tid:

Kunde inte låta bli att ta en bild på Peter från Tanzania vid den ryska tsaren Peter den Stores “graffiti” från sitt besök här:

Peter och Pjotr, den lille (men med mycket en stor själ) och den store.

Så var det dags att bjuda på min Korv Stroganoff, “typisk” rätt från Sverige! Efter den fascinerande historien om Falukorv lät sig deltagarna väl smaka. Succé! De åt och tog om så maten var snart slut. Kul!
Här ligger tre kilo Falukorv och väntar på att bli stekt:

Kvällen avslutades med presentationer från hemlandet och sin kyrka. När jag berättar om Svenska kyrkans resurser häpnar de flesta. De häpnar också över svenskarnas sekulariserade inställning till kyrkan med många utträden och en tilltagande “icke-tro”. Det får en att tänka efter lite. Vi är 15 präster i Solna församling, Stockholm, och de är 30 präster i hela Malawi. Men kyrkan växer snabbt i Malawi medan den är på nedgång i Sverige. De asiatiska vännerna frågar vad vi gör för att missionera i Sverige. Vad svarar man på det…? Kan dock vara stolt över att “den lutherska friheten” är stor i vår svenska kyrka!
Det mest kända från Sverige verkar ändå vara IKEA, och så Zlatan Ibrahimovic såklart…

Onsdag 7 november
Efter en härlig frukost och en intressant morgonbön från vår amerikanska vän Ashley (som var glad över Obamas vinst i presidentvalet inatt) var det dags för nya seminarier. Från Luthers Heidelbergdisputation 1518 kunde vi diskutera tankarna om “korsets teologi”. En teologi som bygger på att Gud inte kommer till oss i all sin prakt och härlighet utan verkligen delar människans innersta svårigheter. Dessa tankar blev en stark drivkraft i den lutherska teologin och än idag kan vi känna att Gud är nära oss även när det känns svårt i livet.

Professor Sarah Hinlicky Wilson ledde oss vidare på ett väldigt entusiastiskt sätt genom Luthers tankar om synd, förlåtelse och Guds utgivande nåd. Luthers “reformatoriska upptäckt” är ju att Gud räcker sin nådefulla förlåtelse till mig utan att jag behöver prestera något i gengäld. Det enda jag behöver göra är att tro på detta.
För John från Sydafrika blev dessa tankar “för mycket”. Hur ska man kunna få folk till kyrkan om de inte behöver förlåtelsen från en präst? Hur kan det vara så “lätt”? Starka diskussioner blev det om skillnaden mellan kyrkans traditioner och vad som verkligen (ska) predikas.

Det har infunnit sig en skön och respektfull stämning i gruppen där en stor öppenhet råder. Fascinerande att få dryfta sin frågor om tro och teologi med människor som har så olika erfarenheter! På kvällen berättade Erwin från Taiwan att det är mycket svårt att ta emot något, som nåden, utan motprestation i kinesisk kultur. Här sitter han med Jari från Finland, de fixar med sina datorer:

Lunchen var något korvaktigt. Det var väl fjärde måltiden i rad med korv, men vi är ju i Tyskland – korvarnas “förlovade land”!
Och inte bara korvarnas… Min nya kompis Stephen från Australien och jag passade på att att dela den tyska kulturen efter lunch.

Därefter kom Martin Treu till oss för att fortsätta det han påbörjade i Lutherhaus, nämligen att prata om Luthers tid. Treu menar att Luther var suverän på att spegla sin vardag i sin teologi och att han egentligen aldrig höll isär vardag och söndag. Det var alltid en dag i Guds hand. Genom Luthers bordssamtal har vi en unik inblick i det vardagliga livet i Luthers familj på 1500-talet vilket kan hjälpa oss att förstå bakgrunden till hur Luther formulerade sina tankar om tron.

Middag från Brasilien med traditionell dryck till inledning (starkt). Tre glada professorer från Brasilien ledde oss i sång och bön, och bjöd på god mat med kött, ris och svarta bönor – mums! (Den fjärde professorn på bilden är från Korea.)

På kvällen kom prosten Kasparick (som har en biskopsliknande funktion) och berättade om läget för kyrkan i mellersta Tyskland idag. Det är en stark sekularisering efter den Östtyska tiden, många är intresserade av kyrkan men få kommer och blir medlemmar. Kunde inte låta bli att tänka på situationen hemma i Sverige. Kanske är det här vi kan lära oss hur man hanterar en negativ utveckling? Skillnaden här är ändå att kyrkan släpps in i skolan för att undervisa om kristendom, etik med mera.

Avslutningsvis ville Hans och Annette från LWB slå ett  slag för den nya websidan om trädplanteringen i Luthergarten. Här har Svenska kyrkan också ett träd planterat, nummer 101. Gå in och kolla själv:
www.luthergarten.de

Torsdag 8 november
Händelserik och fantastisk dag på många sätt!
Morgonbön, som vanligt, i det kalla kapellet bakom Stadtkirche S:t Marien. Dr Kwon från Korea, som ställt många kluriga frågor under seminarierna, skulle hålla i den. Jag tänkte att det skulle komma nå´t “knepigt”, men tvärtom! Han höll en härlig morgonbön i exakt samma stil som jag är van vid hemifrån. Bra “predikan” och härliga sånger som man kände igen, bland annat “Amazing Grace”. Med Cesar på flöjt var det den mest välljudande psalmen hittills!

Dagens seminarier rullade på i ett snabbt tempo. Många intressanta vinklar dyker upp i resonemangen. Det handlar om livet och döden, synd eller inte och hur Luther tyckte att man skulle se på Bibeln – puh! Diskussionerna forftsatte på fikat. Som här nedan mellan professor Claus från Brasilien och vår kära professor Dieter. Otroligt vad mycket känslor texter från 1500-talet kan väcka än idag! – Teologi är roligt!

Efter lunchen fick vi en exklusiv guidning på Predigerseminars bibliotek som startades av Luthers vän Spalatin. Bibliotekarien visade oss många fina böcker från 14-15-16-1700-talen. Mest intressant är förstås att se Luthers och Melanchthons egna anteckningar i vissa av dem.
Vi var förmodligen de sista besökarna här eftersom biblioteket ska flytta tillbaka till Schloss (slottet) när de nya lokalerna är klara där.

Ganska spännande att fästa sin egen blick på Luthers första översättning av Nya testamentet från 1522, det så kallade  “Septembertestamentet” (eftersom det utgavs i September). Bilden på Luther är väl lite otydlig, men ändå…!

Vi  var ganska trötta efter biblioteksvandringen men skulle ändå iväg till några lokala församlingar för att träffa kyrkfolk i trakten. Det blev ett av de mest gripande möten som jag har varit med om!
Kyrkan i forna Östtyskland har haft svårt att komma igen, man har cirka 20 % som medlemmar och i den lilla församlingen i Pratau bor det inte så många människor heller. Ekonomin är dålig och arbetslösheten hög. Men man har satsat mycket på en Öppen förskola med sociala insatser för unga familjer. Det har utvecklats till en blomstrande verksamhet som drivs helt av frivilliga insatser. Stämningen var fantastisk och man kände verkligen värmen i mottagandet och den goda atmosfären i lokalerna. Ett 20-tal församlingsbor dök upp. De brasilianska vännerna bjöd på andakt och själv fick jag spela gitarr på en brasiliansk psalm. Lyckligtvis kände jag igen den från det svenska psalmbokstillägget: Kom lova vår Gud, med ny sång i hjärtat…
Efter kvällsmat och fika hade vi bra samtal med fina frågor och svar. Till slut berättade John från Sydafrika om apartheidtiden och hur människor delades upp i olika grupper och förtrycktes. Det var gripande men också rörande att se hur människorna i församlingen som levt under den forna DDR-tiden kände igen sig och nickande höll med i det som John berättade om.  Stämningen var tät och dynamisk. Mina ögon tårades och smärtan var påtaglig i lokalen. Men mötet i detta gav också tröst och framtidshopp på alla kanter. Nu börjar jag förstå lite vad Lutherska Världsförbundet kan handla om. Att kyrkfolk från olika delar av världen kan samlas, fira gudstjänst ihop och dela varandras erfarenheter. We need your prayers, säger John och församlingen nickar instämmande.

Efter en sådan kväll blir jag tvungen att ta en sen kvällspromenad “hemma” i Wittenberg. Den upplysta Marienkirche blir min meditationsbild.

Fredag 9 november
Pastor Nehemia från Tanzania är en skön typ, cool som få. Han hade dessutom en cool morgonbön (ja, även kapellet är fortfarande coo.., jag menar kallt).

Professor Sarah är riktigt i gasen på seminarierna. Entusiastisk som få och helt inne i de teologiska resonemangen, men också i utläggningen av relevansen idag. Vi avhandlar Luthers skrift Om en kristen människas frihet från 1520. En “pärla” bland Luthers alla 350 böcker!
Den har den fantastiska dubbeltesen:
En kristen människa är den friaste herre över allting och ingen underdånig.
En kristen människa är alltings mest tjänsvillige tjänare och alla underdånig.
Vi delade erfarenheter från våra kyrkor om friheten inför Gud som kristna människor och även hur vi kan vara varandras tjänare i kärleksfulla handlingar medmänniskor emellan.
Innan vi skiljs åt för dagen delar Sarah ut psalmböcker och vi sjunger tillsammans – härligt!

Sedan var det frihet på riktigt. Lite extra fredagsfrihet (frei (=fri)-tag på tyska). Stephen från Australien och jag tog en kopp kaffe på stan och drog iväg till Lutherhaus, det stora muséet som också var Luthers hem. Där frossade vi i massor av detaljer. Till exempel i nedanstående. Kejsaren Karl V:s porträtt visade ett speciellt halssmycke, nämligen en dött  lamm.

Vilda spekulationer om “Guds lamm” (Jesus) som offrades för oss.
Men vår kompis Ashley från USA trodde att det var ett signum från en orden. Vi får väl undersöka saken.

Ashley var för övrigt ansvarig för middagen och bjöd på en potatisgratäng som hans pappa alltid brukade göra på Thanksgiving. Gott med fläskkött. böner och sallad till!

Kvällen avslutades med presentationer av de lutherska kyrkorna i Finland, Lettland, Taiwan och Korea – kan inte bli mer olika förutsättningar för kyrkor än bland dessa.
Det som slår mig är att man anar några gemensamma mönster;
– Det är svårt att få unga människor till kyrkan.
– Prästlönerna är för låga.
– Resurserna krymper.
– Man behöver arbeta mer med den lutherska identiteten.
Själv skäms jag lite när jag gruffar om min lön eftersom jag numera vet att jag tjänar tio gånger så mycket som John från Sydafrika…!

Därefter en runda på stan.
Man tror knappt att det är sant att man ska stöta på en affär i Tyskland som heter “Sko – Adolf”! Men här är den:

Efter denna “mystika” erfarenhet var det dags för en annan.
Stephen från Australien, Jari från Finland, Didzis från Lettland och jag tog oss till en lokal pub för att dela den “tyska kulturen”. Och här var de, de snaggade fotbollsfansen som började att sjunga lokalpatriotiska sånger om “Thüringer klösse” (en slags potatis, typ kroppkaka)!
Kul hade de i alla fall och vi hade det faktiskt trevligt. Efter denna “test” kom de i alla fall fram och bad oss översätta namnen på några obskyra rockband. – God natt!

Lördag 10 november
Martin Luthers födelsedag! – Grattis!!
Luther föddes 1483 i Eisleben. För oss betydde denna dag att det var utflyktsdag, inte till Eisleben men väl till Eisenach.
Efter en tidig frukost bar det av i buss.
Naturligtvis började det att regna när vi åkte genom det vackra landskapet Thüringen…
Men stämningen var på topp! Lite mer än tre timmar i bussen gick fort när man hade mycket att prata om.

Luther var i Eisenach som skolpojke och här föddes också Bach tvåhundra år senare.
Denna gång valde jag att hänga på Bachmuséet, Bachhaus.
Där fanns en utställning om Luther och Bachs musik. Det var en märklig känsla att gå runt i ett museum med inriktning på musik och det var knäpptyst, trots många besökare. Men det berodde på att det var hörlurar till allt…
…utom till ett liveframträdande i lokalerna.

Efter en härlig typiskt tysk lunch, griskött – sauerkraut – Thüringer Klösse (potatisbollar) – lämplig dryck, var det äntligen dags att äntra Wartburg.

På denna fästning satt Luther “undanstoppad” tio månader när han var lite väl eftersökt av både kyrkan och kejsaren.
Byggnaden bär på kulturminnen från 1000-talet och framåt men vi ville bara se Luthers ställen.
Det var lite kul att själv få guida gänget, presenterad som “The great guide and expert from Sweden, who wrote a book about the footsteps of Luther…” – jo, jo!
Porträtten av Luthers föräldrar är en höjdare, likaså att vara i det rum som Luther vistades i. Här skrev han massor av böcker och översatte Nya testamentet till det tyska folkspråket på bara tio veckor! – Coooolt!!!
Det mest autentiska här är en kota från en val som använts som fotpall och som är från Luthers tid.

Sedan ner till Eisenach igen för ett besök i S:t Georgskirche. Där bjöds det på barngudstjänst med anledning av Luthers 529:e födelsedag. Barnen jublade när det kom in tårta. Dessutom kombinerades detta med firandet at S:t Martin av Tours vars dag dag infaller 11 november. Då döptes Luther och fick namnet Martin efter helgonet.
Vi gick i parad genom Eisenachs gator och barnen hade ljuslyktor med sig, ytterligare en andakt vid Lutherstatyn och sedan gick barnen omkring och letade godis. Tyskarna kan verklligen fira!

Låååååååång bussresa hem, några sov men andra snackade…

Söndag 11 november
Luthers dopdag och vi var med i gudstjänsten i Stadtkirche. Det var häftigt att se kamraterna framme i koret och vid nattvardsutdelandet. Bernhard Naumann sa efteråt att han aldrig trodde att man skulle få höra böner på indiska här inne, men det fick vi denna söndag!
Min insats var, såklart, att kompa Cesar (flöjt, Argentina) på gitarr under nattvardsutdelandet. Vi lirade argentiskt, improvisation och vår gamla “hit”: Lågorna är många.

Sedan var det bara att stressa iväg till Luthergarten för att plantera träd.
Idén är att plantera 500 träd till 500-årsjubileet och att varje kyrka som planterar ett träd här också planterar ett hemma.
Nu finns det nya träd från Taiwan, Australien, Tanzania och Korea.
Det var en fin stund med gudstjänst, sång och lokal-tv som filmade. Kolla: www.luthergarten.de  Sverige har träd nummer 101.

Mer utflykt och mer regn blev det…!
Ca 40 minuters bilfärd tog oss till Torgau.
Där kollade vi in Schloss Hartenfels där Luthers kurfurstar residerade när de inte var i Wittenberg.
Det häftiga här var besöket i Slottskyrkan som utformats enligt Luthers anvisningar och var den första reformatoriskt inredda kyrkan. Luther invigde den 1544, inte med rökelsekar och vigvatten som var brukligt i de katolska kyrkorna utan med “bön och lovsång”.
Predikstolen är i centrum eftersom Ordet skulle vara mitt i församlingen, och altaret är fristående för att markera att det är ett måltidsbord för natttvarden.

I stadens Mariakyrka tittade vi på Luthers hustru Käthes gravmonument. Hon är begravd i denna kyrka och dog utfattig – det är en skam för reformationen att man inte tog hand om henne, som man lovat, efter Luthers död.

Innan hemfärden var vi med i församlingens bibelprojekt. Varje besökare får skriva av en vers ur Bibeln in i en ny bok.

På så sätt vill man ha en handskriven Bibel färdig till firandet 2017. Man får nog rappa på lite eftersom det hittills bara är ca 4 500 rader av 31 000…

De har endast kommit till 4 Mosebok och har hållt på några år. Göran Agrell och jag själv skrev för tre år sedan.
Bilfärd i mörkret tillbaka “hem” till Wittenberg igen…

Det var Fars dag i Sverige och barnen hörde av sig – nice, man börjar längta hem…

Måndag 12 november
Tillbaka till vardagen och studierna. Frukost – morgonbön – seminarier. Det var dags att diskutera Luther och luthersk dopsyn utifrån texterna ur Babyloniska fångenskapen (1520) och en text från 1528 angående omdop. Det är ganska tunga seminarier med djupa genomgångar och mycket text. Våra kära föreläsare hann inte med allt, som vanligt…!

Naturligtvis är det ett strålande väder när vi sitter inne och läser!
En tur på stan och en kopp kaffe med min nya kompis Stephen från Australien satt bra.

Paket hemifrån från barnen – härligt! Tack!
På eftermiddagen kom Dr Rhein som är expert på Melanchthon – “den andre reformatorn”. Det var ett kärt återseende för Ashley från USA som forskat på Melanchthon och som träffat Rhein föut.
Det var intressant, fick bland annat lära mig att Melanchthon led av sömnproblem och därför kunde arbeta mer än andra. Jag tyckte att Luther skrev många böcker, ca 350 stycken, men Melanchthon skrev fler: ca 3 000 stycken!! Plus att det finns närmare 10 000 brev bevarade!!!
Själv föredrar jag nog att sova…

Men innan dess var det dags för våra professorer Theo (som han kallas numera) och Sarah (titlarna är borta nu) att berätta om sitt dagliga arbete på det ekumeniska forskningsinstitutet i Strasbourg. Intressant, faktiskt!Vilket jobb de lägger ner på att försöka få ihop kyrkorna.
Sarah har just satt tänderna i arbetet med de pentekostala kyrkorna och Theo är den första lutherska teolog, ever, som träffat påven för diskussioner – det ni!
Kolla in deras arbete på deras nya hemsida: www.strasbourginstitute.com

På kvällen bjöd Stephen på australisk grillning + ett litet glas vin till. Behöver jag påpeka att det var gott…?

Nä, trodde väl det!

Tisdag 13 november
Är det någon som sjungit en morgonpsalm från Taiwan/Kina förut?
Det var precis vad  vi gjorde i morse…. Cool melodi, men lite knepig att lära sig. Fint var det i alla fall!

Ännu en “vackert – väder – dag” som tillbringades inomhus…
Seminarierna var stenhårda, nu om nattvarden. Detta ledde till spännande diskussioner om nattvardsbruk i våra olika kyrkor. Vi är verkligen olika på vissa saker i de lutherska kyrkorna!

Eftersom Wittenbergs borgmästare inte hade tid med oss så blev det utrymme för mer utforskande av Lutherhaus, reformationsmuseet.
Stephen och jag, det nya radarparet, tog tid på oss att gå omkring och ta lite bilder. Här sitter man i Luthers eget rum:

På kvällen var det dags att gå iväg till den evangeliska Lutherakademin.
Inte alla var så receptiva. Ashley (USA), Stephen (Australien) och Didzis (Lettland) angav tonen:

Nåja, de skärpte sig. Ämnet var försoning. John berättade om Sydafrika och apartheid igen och Kwon berättade om Korea som ett delat land. Gripande, igen.
Människorna här i Wittenberg levde i det forna DDR och kände igen sig… – hu! Tänk vad människor kan göra med varandra…
Men, tänk vad människor kan göra för varandra! Kyrkornas insatser har betydelse!!

Onsdag 14 november
Ännu en kall morgon, det blir kallare och kallare här, men fantastiskt vacker med klart väder. Frukost och sedan morgonbön från Brasilien. Det är hur häftigt som helst när alla mumlar Fader vår på sitt eget språk!

Fortsatta seminarier om Luthers nattvardssyn och debatterna med/mot Zwingli. Det är nog lite tufft för professorerna när det sitter nästan enbart kollegor i auditoriet! Men de gör ett fantastiskt jobb fast de inte hinner med hälften av vad de tänkt…

Efter en god lunch, typ “Hänt i veckan”  (rester), tog jag med mig Ashley från USA för att möta Jan von Campenhausen på EKD, som har hand om reformationsjubileet Luther 2017 i Tyskland. Se www.luther2017.de
Han var glad för våra insatser i Sverige och delgav oss lite planer inför 2017. Bland annat funderar man på att bygga denna tillfälliga katedral för cirka 1 200 personer.

Ashley hängde med för att knyta kontakter inför ett eventuellt amerikanskt firande.

Senare fick vi träffa Thomas Pops från Wittenbergs stad som berättade om planerna inför firandet 2017 och vådor och utmaningar med att vara en stad med historiskt värde och moderna krav på leverne från invånarna. Typ, någonstans mellan UNESCO:s världsarvreglerna och hur man ska få folk att plocka upp hundskit efter sina hundar!
Det blev fart på frågestunden, faktiskt. Kul att få höra lite från vardagslivet i Wittenberg. Staden har en negativ befolkningsutveckling och har inkorporerat byar runt omkring för att få ha kvar möjligheten att ha en borgmästare.

Eftermiddagspassen avslutas med reflektion över dagen. Professor Sarah är alltid snabb med att få fram psalmböckerna så att vi kan sjunga tillsammans.
Riktigt fina diskussioner om bikt och förlåtelse. Fantastiskt att se hur olika det kan bli i de lutherska kyrkorna. Som våra professorer  säger: man får hålla isär lära och tradition när man diskuterar detta. Songram från Indien berättade att man i Indien går till prästen om man “syndat”, typ druckit vin, som sedan tar upp saken med en kommitté. De avgör om ämnet går till polisen eller stannar i församlingen. Därefter får personen träda fram inför alla på en gudstjänst och bekänna, prästen och församlingen ber och förlåter kollektivt. Sedan läser prästen välsignelsen över den som syndat och alla har förlåtit. Tror inte att det skulle funka i Sverige…

Kvällsmat från Korea. Dr Kwon är verkligen en akademiker. Nu fixade han mat med hjälp av en lapp med instruktioner som hans fru skickat med. Hans och Annette var nog de som fick göra  det praktiska arbetet!
Gott var det iallafall.

Eftersom det var “ledigt” denna kväll så kunde man fixa lite med sina egna saker och ta en liten runda på stan med några kamrater.
See you!

Torsdag 15 november
Minusgrader och halkig is på Wittenbergs gator – brrrr!
Dessutom låg dimman så tät att jag inte kunde se tornen på Stadtkirche ens när jag stod framför dem.
Morgonbön med indisk touch från Dr Songram. Songram spelade gitarr och sjöng och vi sjöng efter; saranam, saranam… Det var härligt!
Jag är lite förvånad över att det är så många som använder sig av växelläsningar, det gör inte jag så mycket därhemma.
Songram talade om hur viktigt det är att släppa fram barnen.

Stora diskussioner om nattvarden i gruppen denna dag. Våra professorer, Theo och Sarah, går noggrant igenom Tyska mässan från 1526 och Stora katekesen från 1529. Intressant att Luther kunde tänka sig tre olika former av mässan.
1) Den latinska mässan, omskriven av Luther, formulae missae, för de som inte ville ändra så mycket.
2) Tyska mässan för vanligt folk på tyska och med en del undervisning före, så att de skulle förstå.
3) En mindre mässa i kretsen av de kristna som verkligen vet vad de håller på med, men utan att de blir en sekt.
Allt bygger på Guds löfte som räckes till oss människor via Jesus Kristus och på tron som vi svarar med när Gud “ropar”.
Hittade ett nytt favoritord av Luther i Tyska mässan:
När Kristus skulle lära människorna var han tvungen att bli människa. Om vi ska undervisa barnen, måste vi också bli som barn. (WA 19:78, 13-14)
Så det handlade en del om att vara som barn denna dag.
Plötsligt kom det ett barn! Jari från Finland tog emot hustru och son, genast kom kamerorna fram bland våra asiatiska vänner.

Lunch och sedan lite frihet.
Fikade med “grabbarna” (det är ju bara manliga deltagare), alltså Ashley från USA och Stephen från Australien. Sedan var det dags för lite desperat shopping av souvenirer, vi åker ju hem snart.

Diskussioner om “kyrkdisciplin”, alltså att utesluta och straffa personer som “syndat”. En levande debatt bland gänget från Afrika.
Sedan en målande berättelse från Indien om demoner och exorcismer.
Agains the Devil, you got to have faith säger Songram övertygande.
Vi har verkligen olika verkligheter i våra kyrkor!

Back to basic – det är kallt nu och vännerna från södra halvklotet har fler och fler lager av kläder på sig. Ashley från USA visar Feston från Malawi hur man knyter sin halsduk så att inte kylan letar sig in under kläderna.

Erwin från Taiwan serverade mat från sitt hemland. Ris (såklart), kokt sallad, ägg med svamp och fläskkött med en speciell barbecuesås som är populär i Taiwan. Gott!

Varje torsdagskväll träffas människor i Wittenberg som vill prata engelska med varandra på restaurangen Haus des Hantwerks. Vi var inbjudna och hade en trevlig stund. Jodå, en liten öl blev det allt…
Luther: Om Gud kan förlåta mig, att jag i tjugo års tid har korsfäst och pinat honom, kan han också förlåta mig, att jag ibland tar ett glas till hans ära. Sedan får världen tyda det som den vill.
 

Fredag 16 november
Sista dagen tillsammans!
Vaknade vid 6-tiden och tog min vanliga runda; förbi Bugenhagenhaus och Bugenhagens byst (Luthers kyrkoherde och reformator i Danmark bland annat) – runt Stadtkirche, Luthers predikokyrka – ut på Markt där Luther och Melanchthon står staty – förbi målaren Lucas Cranachs apotek – upp mot Schlosskirche (där Luther och Melanchthons gravar finns) – sneglar på tesdörren – ut ur stan – runt Fredrik den Vises slott – förbi Luthergarten – sneddar in vid Melanchthons hus – förbi universitet Leucorea där Luther och Melanchthon undervisade – vänder av vi Lutherhaus där Luther bodde – runt på baksidan av stan – sneddar in igen vid Schlosskirche – förbi det gamla rådhuset – förbi Stadtkirche och snart tillbaka igen. 44 minuters promenad (oftast) som ger mig kyrkohistoria som sträcker sig 500 år tillbaka i tiden – inte illa!

Det var verkligen uppbrottsstämning. På seminarietiden ventilerade vi våra egna tio teser om att läsa Luther (se nedan). Det var spännande för det blev än mer kontextuella tolkningar av Luthers teologi.

Annars var det de stora avtackningarnas tid.
Ett sista ryck ut på stan för att köpa ytterligare några presenter hem.

En härlig mässa tillsammans där  Peter från Tanzania (se bilden) och Feston från Malawi ledde oss.

En festmiddag med mer avtackningar följde och sedan var det avskedskramar i massor!

En liten sittning på ett av stadens etablissemang fick avsluta det hela. Stadtkirche var vackert belyst och jag kan bara säga:
Tack Wittenberg för två fantastiska veckor med Luthers teologi och liv!

Ten Theses on Reading Luther

Posted on the doors of Colleg Wittenberg
during the 6^th seminar November 2012
by Rev Peter Strömmer,Church of Sweden

 

 I                   Do not search for reformatory discoveries.
With an open mind, they will come to You.

 

II                   You did not live in 1517.
And Luther do not live in 2012.

 

III                 Let go of Your old picture of Luther while reading him
and You will be surprised.

 

IV                 Go back to the sources – ad fontes –
and be sure of having an idea of Luthers theological background.

 

V                  Remember that Luther had one foot in academy
and the other foot in church-life (katheder und kanzel).

 

VI                 Luther was not alone in the reformation movement.
Read, at least, Philipp Melanchthon – just as Luther himself would have done!

 

VII                It is not really that new. It is already there in the Bible
and sometimes in church history. That is why it is called
re – formation.

 

VIII              Luther says: Do not make a Moses out of Jesus…
and I say: … do not make a Jesus out of Luther!

 

IX                 Get hold of Luther´s everyday life;
in church, in society and at home.

 

X                   Get Your own opinion – pro me!