Reformationsjubileerna i Sverige präglas naturligtvis av den tid som de firats i och den bild av reformationen och Martin Luther som då var rådande. Det finns också andra, bakomliggande, motiv vid sådana stora offentliga firanden. Det är inte bara Luthers offentliggörande av sina 95 teser mot avlatens missbruk 1517 som uppmärksammats, även hans födelse 1483 och hans död 1546 har föranlett uppmärksamhet på hundraårsdagarna. På så sätt fanns det anledning att uppmärksamma Luther och reformatorisk teologi i Sverige senast 1983.
Fyra reformationsjubileer med anledning av ”reformationens födelse” 1517 har firats i Sverige. De första tre beskrivs av förre biskopen i Göteborg och Lutherforskaren Carl Axel Aurelius i boken Luther i Sverige – Svenska lutherbilder under tre sekler (Artos 1994). Se: http://www.artos.se/lutherska-traditionen/luther-i-sverige
Reformationsjubileet 1617
Firandet initierades i Tyskland och i Luthers hemstad Wittenberg utarbetades en förordning om hur det skulle kunna gå till. Redan här fanns tanken att det inte enbart skulle vara en lokal angelägenhet då man uppmanade likasinnade i Tyskland och utomlands att fira reformationsjubileum. Den evangeliska världen firade hundraårsjubileet under 1617 men i Sverige firades ingen jubelfest förrän 1621!
Kung Gustav Adolf utfärdade ett edikt om att jubelfest skulle äga rum 21 januari, 21 februari och 21 mars till minne av reformationen i Sverige. Datumen var valda till minne av den dag som Gustav Vasa utsågs till dalkarlarnas hövitsman, vilket skulle betraktas som reformationens startpunkt i Sverige och som vändpunkten i Sveriges historia. Gustav Vasa framhölls som ”reformator och salvator”. I tal och texter betonas Guds särskilda verk genom Gustav Vasas agerande och han beskrivs som den inspirerade Gudsmannen på samma sätt som Luther och hans gärningar beskrevs vid de kontinentala jubelfesterna fyra år tidigare. Varken Luther eller den svenska reformatorn Olaus Petri omnämns särskilt mycket under det svenska reformationsjubileet på 1600-talet. Men i Sverige, liksom i andra evangeliska länder, ligger tyngdpunkten på befrielsen och avskaffandet av andliga missbruk och att Guds ord åter lyfts fram som ledstjärna.
Reformationsjubileet 1717
Trots påtryckningar från den övriga evangeliska världen firades inte jubileet i Sverige 1717, vilket annars skedde. Med start 17 mars 1721 och fem dagar framåt högtidlighölls minnet av reformationen vid akademierna i Uppsala och Lund. Någon nationell manifestation, som hundra år tidigare, var inte möjlig. I början på 1700-talet var det svåra tider i Sverige efter krigsnederlag och pest med mera.
Inbjudan till Uppsala speglar de kontinentala jubelfesterna och Luther med uppspikandet av de 95 teserna framhålls. Gustav Vasa, som firades hundra år tidigare som Sveriges reformator, nämns endast vid ett tillfälle. Förskjutningen i tid för firandet verkar mer vara av praktiska skäl. Inbjudan till Lund däremot, är i linje med det tidigare firandet i Sverige. En rad orationer hölls under festdagarna i Uppsala och Lund.
Pietismens inflytande med personlig omvändelse ger delvis en förändrad Luthertolkning med hänvisning till personen Luther och hans kamp. Man kom alltmer att betona individen och individens erfarenhet. Pietisterna fick dock inte komma till tals vid reformationsfirandet.
Reformationsjubileet 1817
Denna gång firades reformationsjubileet i Sverige samtidigt med de övriga evangeliska länderna med start 31 oktober 1817. På dagen 300 år efter det att Luther anslog sina 95 teser. Början av 1800-talet var en tid av strävan till gemenskap och samförstånd på olika plan, och Sverige ville inte avvika från övriga evangeliska länders firande. Den svenska regeringen beslutade att en svensk jubelfest skulle firas 31 oktober med predikningar i kyrkorna och orationer vid universitet och gymnasier. Den av kungen påbjudna tacksägelsefesten firas på samma sätt i de svenska stifts- och skolstäderna med vissa skillnader beroende på de lokala resurserna. Stockholm, Uppsala och Lund verkar ha stått för de mest påkostade firandena.
I Uppsala var det hela stadens angelägenhet med firande i fyra dagar. Jubeldagen 31 oktober inleddes med salut, processioner och gudstjänst i Uppsala domkyrka där 4000 personer sägs ha varit närvarande. De följande dagarna fortsatte med gudstjänster, processioner, jubelpredikningar och orationer. Varje högtidsdag avslutades med en stor middag. Firandet i Lund gick till på ett liknande sätt.
Tankarna om Luther och reformationen varierade beroende på att inte en tankeströmning dominerade, då det fanns fler tendenser. Dessutom beroende på i vilket sammanhang och på vilken plats tankarna dryftades. Kontexten fick en större betydelse. Liksom vid föregående jubileer talades det om Guds verk med Sveriges folk men också om Luther som förbättrare av hela världen, inte minst med hans översättning av Bibeln till folkspråk. Upplysning, utveckling och sanning tillskrevs reformationen men även skillnader och likheter mellan dåtid och samtid lyftes fram för en större förståelse av samtiden. Luther framställdes, tidstypiskt för 1800-talets början, som fast i tron, med en avsky för våld och för sin oegennytta; en hjälte.
En skillnad mot de två tidigare jubelfesterna var att flera av talarna inte var teologer enbart. Lekmannainflytandet stärktes, inte minst genom de så kallade ”läsarna” i Norrbotten och Västerbotten.
Reformationsjubileet 1917
Detta jubileum hölls på 400-årsdagen den 31 oktober 1917. Det var under det första världskrigets tid där Sverige förhöll sig neutralt.
Firandet i Uppsala skedde med kunglig närvaro. Även statsministern och utrikesministern med flera medverkade. Det var processioner och en minnesgudstjänst i Uppsala domkyrka.
Den nya bibelöversättningen överlämnades till kung Gustav V efter 144 års arbete. Det var den andra svenska översättningen av Bibeln. Hedersdoktorer promoverades vid Uppsala universitet och cirka tre miljoner kronor i gåvor och kollekter samlades under året in till en reformationens jubileumsgåva för främjande av kärleksverksamheten inom Svenska kyrkan (diakonin) efter ett upprop av statsminister Hjalmar Hammarskjöld, ärkebiskop Nathan Söderblom med flera.
Diktaren Erik Axel Karlfeldt skrev en dikt till jubileet med namnet Luthers hammare.
Luthers hammare
Av Erik Axel Karlfeldt
Så stilla faller blad på blad,
och vinden andas matt,
och dimman sluter Luthers stad
i gråa armars natt.
Det är som väntan lång och dov,
som trängtan till en röst
att väcka allt som länge sov
i allt för ändlös höst.
Då är det som skälvde kyrkans mur,
det hamrar på dess port.
Vaknen upp, ty nu slår tidens ur
ett timslag sällsamt stort!
Du vandrare, stå still och hör
dess fasta hammarklämt.
En värld som föds, en värld som dör
just här ha möte stämt.
Den första klang av signad dag
far ut under himmelens rum,
en angelus som ringer lag
och evangelium.
Nu lossnar vid slagen den första sten
i påvekyrkans mur,
nu skiner dit in på de dödas ben
en strimma av liv och natur.
Stån upp, I själar som maran tryckt!
Nu delar sig dimman i höjd,
och brusande sträcker sig morgonens flykt,
och livet klingar av fröjd.
Gån ut i de tyska ekarnas sal,
I skalder, och sjungen Guds lov.
Nu spelar en ljuvlig näktergal
där uggla och uv höll hov.
Du riddare, sadla din häst och drag
under frihetens nya banér
till ljusets stora riddareslag
och andarnas friska tornér.
Du Sion, gläds; men bäva, Rom,
du hedniska Babylon,
ty nu är släggan rest till dom
i handen på bergsmannens son.
Och är han själv ett stoft, en dvärg,
så är hans hammar gjord
av den metall som krossar berg,
Guds rena, klara ord.
Den väcker gnistan av granit,
som tänder en vissnad värld
och glädgar ässjan hväsande hvit
där Gideon härdar sitt svärd;
den klappar med dånande glädjeslag
på själva himmelens port
och slungar sin trotsiga blixt av dag
mot fursten i mörkrets ort.
Källa: Projekt Runeberg
http://runeberg.org/florbell/42.html
Tonsättaren Hugo Alfvén fick en beställning på en festkantat till reformationsjubileet 1917. Tidskriften Alfvéniana 3-4/10 innehåller en artikel av Christer Åsberg om reformationskantatens andra del som bygger på Karlfeldts dikt Luthers hammare.
Läs om detta på: http://issuu.com/alfvensallskapet/docs/alfven_10_03_04/18#print
Bläddra fram till sidorna 18 – 19.
I tidningen ”Kalmar” från den 2 november 1917 kan man läsa om ”Reformationsminnets firande i Kalmar” och ”Storslagna högtidligheter i Uppsala”.
Läs mer: http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/page.jsp?issue_id=kb:217155&sequence_number=2&recordNumber=&totalRecordNumber=
I anslutning till jubileet 1917 höll ärkebiskop Nathan Söderblom en serie föredrag och studier som sammanställdes 1919 i boken Humor och melankoli och andra Lutherstudier (Proprius 1983).
Reformationsjubileet 2017
Vad kommer reformationsjubileet 2017 att präglas av?
Det vet vi egentligen inte förrän det är över. Naturligtvis kommer det att spegla samtiden och kanske är det inte förrän långt i efterhand som man helt kan analysera detta. Men några tendenser kan vi redan se. Dels finns det tankar om att hitta ursprung och identitet som luthersk kyrka. Dels verkar det som att man vill betona det ekumeniska arbetet mellan kyrkorna i världen. Luther själv tonas då ned en aning och reformationen sätts in i ett sammanhang med en historisk analys och med relevans för fler kyrkor än de lutherska.
Men också en nyare bild av Luther som mer mänsklig, med både brister och fördelar, ger en ingång till hur hans teologiska tänkande växte fram och hur det fick nedslag i församlingsliv, utbildning och i samhället. En del av detta lutherska tänkande påverkar oss än idag, i kyrkorna, i samhället och inom kulturen.
Margot Kässmann, tidigare biskop för de evangeliska kyrkorna i Tyskland, är ambassadör för reformationsjubileet i Tyskland. I en intervju i Kyrkans Tidning 2012-06-25 säger hon:
…jag ska inte enbart arbeta inomkyrkligt, utan också öppna upp jubileet mot världen och arbeta med ekumeniska relationer, både mot Kyrkornas världsråd i Genf, katolska kyrkan och det Lutherska världssamfundet. Det här är ju inte enbart ett tyskt jubileum…
Man måste ha en kritisk distans och inte bara betrakta Luther som en hjälte. Vi kan inte fira som man gjorde 1917, det blev ett hjältejubileum då Luther beskrevs som ”tyskarnas tröstare”. Och i DDR användes Luther för politiska syften.
Reformationen har gjort mycket för kvinnorna. Genom dopet blev män och kvinnor likställda. Om man tänker tanken fullt ut blev konsekvensen av Luthers tankar att även kvinnor kunde bli präster, även om det var först för 50 år sedan som det blev möjligt.
Luther krävde både Bibeln på tyska och skolor för alla. Det är viktigt med en bildad tro som kontrast till karnevaliseringen av livet där allt blir till underhållning och passivisering.
Läs hela intervjun:
www.kyrkanstidning.se/reportage/margot-kassmann-jag-har-en-luthersk-frihet
I en annan artikel publicerad av Kyrkans Tidning 2011-06-16 står det om Lutherska Världsförbundets rådsmöte i Genève:
”Reformationen är inte längre enbart en nordeuropeisk angelägenhet, utan gäller kyrkor i hela världen”, sade Lutherska världsförbundets generalsekreterare Martin Junge…
Kristin Molander är handläggare för ekumenik på kyrkokansliet i Uppsala och var med i Genève som observatör: – Det finns ingen anledning att fira att kyrkan splittrades, men det är viktigt att påminna sig om varför det hände, säger hon.
Läs hela artikeln:
www.kyrkanstidning.se/nyhet/reformationsjubileum-en-global-angelagenhet-ocksa-katoliker
På Svenska kyrkans hemsida inför reformationsjubileet 2017 kan man läsa:
Reformationsjubileet 2017 blir ett unikt tillfälle att uppmärksamma och fördjupa sig i det reformatoriska arvet.
Jubileet blir ett viktigt tillfälle att medvetandegöra det reformatoriska arvet.
Kyrkosekreterare Cristina Grenholm är Svenska kyrkans representant i den kommitté som utsetts av Lutherska världsförbundet för att bereda reformationsfirandet år 2017. 2011 höll kommittén sitt första möte. Mötet betonade att jubileet inte bör avgränsas till den lutherska traditionen, utan att en bred ekumenisk hållning bör intas.
Inför 2017 vill Svenska kyrkan lyfta fram att reformationen inte bara är något lutherskt, utan innefattar en bredare ekumenisk dimension. Förutom respekt för det bredare reformatoriska inflytande som slagit igenom sedan 1800-talet, är det samtidigt viktigt att se Luther i sitt romerskt katolska sammanhang med djupa rötter i medeltiden. Det är också viktigt komma ihåg att den romersk katolska kyrkan alltsedan det Tridentinska kyrkomötet i mitten av 1500-talet faktiskt också är en reformerad kyrka.
Läs mer: www.svenskakyrkan.se/reformationsjubileum2017
